Beskedet

Pappa har cancer.
Som inte går att operera.
Strålbehandling och cytostatika är det som gäller.
När behandlingen drar igång vet vi inte. Bara att han ska bli kontaktad inom ett par veckor.
Hans hosta har blivit värre säger han. Vi hoppas på att det ska dra igång snart.

Ett par dagar var jag tvungen att hålla ihop mig i sömmarna. Nu är det bättre. Nästan hela tiden är det bättre. men rätt vad det är triggas det igång. Av musik, ord, tv, tankar. Bitter mig i tungan och håller emot. Om jag skulle släppa efter skulle jag gå under. Kanske.
Måste vara stark för pappa. Han har alltid varit stark för mig. Nu får jag min chans att ge tillbaka allt jag fått utan att be om det. Jag vet att han behöver det. Men han visar det inte. Han är ledsen. Vi grät lite när vi sågs. .. men jag höll emot då också. Han med.

Han vill hålla det inom familjen. Jag förstår honom.
Jag får prata om det med några vänner om jag känner att jag behöver det sa han.. det var då det brast för oss. Kanske för att det var då det blev verkligt?